Every cloud has it´s silver lining...

Efter en vecka i ide, piggare igen.

Tillbaka på jobbet efter en vecka hemma och magsjuk. Att vara sjuk tar på krafterna, tålamodet och rösten (= att inte få använda den tillräckligt).
Men ibland händer något som får en att dra på smilbandet, som gör en glad. Jag börjar med ett hopp tilbaka i tiden, för att ta historien från början.

I somras under en morgonpromenad i solen mötte jag en äldre man. Han hälsade och undrade om jag hade lite tid över, vilket jag naturligtvis hade.
Denna rara man presenterade sig, berättade att han var född 1920 och att han brukade vara ute och motionera på förmiddagarna. Varje dag! Nämnde jag att han var född 1920...

Hur som, han frågade om han fick läsa en dikt för mig i morgonsolen. Efter den fina dikten tackade han för sig, önskade mig en trevlig dag och joggade vidare. Resten av dagen gick jag med ett leende på läpparna. Vilket underbar herre, och vilken fin start på dagen.

Nu i lördags var jag ute på en morgonpromenad igen, betydligt kallare än sist. Kall och småseg efter veckan med influensa var jag nog inte på det bästa humöret, men kände att jag behövde lite luft. Och vem träffar jag minsann på! Samma rara herre från i somras, som glatt hälsade "Det var länge sen sist!"

Han var ute och motionerade...nämde jag att han var född 1920. Han fyller alltså 90 i år!
Vi pratade lite, jag fick en dikt uppläst för mig även denna gång. En vinterdikt blev det,
passande nog.

Efter vi sagt adjö gick jag vidare, både varmare och gladare :)

Sen en till sak som gör mig glad, och förhoppningsvis lite varmare snart. Fick nyss veta att en resa till Cypern väntar nästa vecka.

Måndagen börjar bra....